SVENSK DIKTNING.
BERNHARD ELIS MALMSTR M
\ufffd
f ddes i N rke r 1816. Vid Uppsala universitet studerade han f rst till
\ufffd
\ufffd
\ufffd
\ufffd
pr st, men de humanistiska studierna, s rskilt historia, filosofi och
\ufffd
\ufffd
Greklands klassiska litteratur, lade snart beslag p hans intresse.
\ufffd
Efter avlagd filosofie doktorsgrad blev han docent i stetik och
\ufffd
slutligen, efter l ng v ntan, r 1859 professor i stetik,
\ufffd
\ufffd
\ufffd
\ufffd
litteratur- och konsthistoria.
Han framtr dde tidigt som skald och vann livligt bifall--blott 34 r
\ufffd
\ufffd
gammal invaldes han i svenska akademien. Men denna vackra, l ftesrika
\ufffd
v r f ljdes ej av n gon rik sommar. I slutet av 1840-talet f rstummades
\ufffd
\ufffd
\ufffd
\ufffd
hans s ng n stan helt och h llet; blott undantagsvis lj d den vid n gon
\ufffd
\ufffd
\ufffd
\ufffd
\ufffd
v ns eller l rares grav. Men fr n hans lyra ha klingat n gra av de mest
\ufffd
\ufffd
\ufffd
\ufffd
smekande, sm ltande toner, som ljudit i svensk s ng. Det r dock ej
\ufffd
\ufffd
\ufffd
alltid, inneh llet motsvarar den betagande vackra formen; hans kanske
\ufffd
mest ber mda dikt "_Angelika_" r i sitt musikaliska v lljud vacker som
\ufffd
\ufffd
\ufffd
sommarvindens sus i grantopparna och--lika enformigt tr ttande i sin
\ufffd
inneh llsl shet. Men Malmstr m h r alltj mt till Sverges mest folkk ra
\ufffd
\ufffd
\ufffd
\ufffd
\ufffd
\ufffd
och helst l sta skalder, och varhelst svensk tunga ljuder, skall helt
\ufffd
s kert hans "_Vi suckar det s tungt uti skogen_?" aldrig f rlora sin
\ufffd
\ufffd
\ufffd
f rm ga att smeka rat och r ra sinnet.
\ufffd \ufffd
\ufffd
\ufffd
Sluten till lynnet och sv rtillg nglig, levde Malmstr m i ensamhet och
\ufffd
\ufffd
\ufffd
tillbakadragenhet ett f ga lyckligt liv, alltmera fr mmande f r den
\ufffd
\ufffd
\ufffd
ungdom, vars uppburne talman han en g ng varit och f r vilken hans
\ufffd
\ufffd
hj rta alltj mt klappade varmt bakom det slutna skalet.--Efter blott
\ufffd
\ufffd
n gra dagars sjukdom avled han r 1865.
\ufffd
\ufffd
VI SUCKAR DET S TUNGT UTI SKOGEN?
\ufffd
Och liten pilt han sitter en kulen h stekv ll
\ufffd
\ufffd
och leker tyst inunder gula linden.
Han ser, hur ljusen brinna uti Gud Faders tj ll,
\ufffd
och h r, hur l ven prassla under vinden.
\ufffd
\ufffd
Men huru l nge pilten i sina dr mmar satt,
5
\ufffd
\ufffd
allt m rkare blev skogen uti septembernatt.
\ufffd
D suckar det s tungt uti skogen.
\ufffd
\ufffd
Och liten pilt han lyssnade, blev hemsk uti sitt mod
och b rjade att springa ut t leden.
\ufffd
\ufffd
Han t nkte stygga tankar och skr mde upp sitt blod
10
\ufffd
\ufffd
och vilsegick p ljungbevuxna heden.
\ufffd
Han t nkte upp fader, p mor och syskon k r:
\ufffd
\ufffd
\ufffd
\ufffd
"Gud n de mig, som liten r! Om v l jag vore d r!"
\ufffd
\ufffd
\ufffd
\ufffd
D suckar det s tungt uti skogen.
\ufffd
\ufffd
Men m nen tr der stilla ur s nderbrusten sky
15
\ufffd
\ufffd
\ufffd
och kastar silvert cket ver jorden.
\ufffd
\ufffd